Polonias tillkomst

När beslutet fattades i mitten av 90-talet – att bygga en modern färja som skulle förbinda Polen med Sverige, gick förhandlingarna med potentiella partners förvånansvärt snabbt. Norrmännen, som erbjöd finansiellt samarbete och garantier för exportkrediter, var mycket angelägna om att genomföra denna investering, eftersom de hade svårt att få in nya beställningar till sina varv.

Från polsk sida var den ursprungliga planen att alla inhemska rederier med erfarenhet av färjetrafik (Polska Żegluga Morska, Polska Żegluga Bałtycka och EuroAfrica Shipping Lines) skulle delta i projektet för att undvika onödiga konflikter på den polska marknaden. Till slut var det dock bara PŻM som beslutade att garantera kontraktet, medan PŻB drog sig ur investeringen.

– Det visade sig att norrmännen var så beslutsamma att vi kom överens om de ekonomiska villkoren på bara en dag. Båda sidor var nöjda: vi – eftersom priset var mycket attraktivt, och de – eftersom de hade problem med att fylla orderboken på varvet, mindes den nu avlidne Franciszek Makarewicz, tidigare verkställande direktör för PŻM mellan 1991 och 1994.

Det enda kravet från den polska sidan var tidsfristen – färjan skulle vara klar till början av säsongen, alltså juni 1995 eller 1996. Till slut tog byggprocessen bara 17 månader, vilket i den tidens förhållanden var en verklig bedrift.

Den uteblivna "tvillingen"

Intressant nog var det planerat att Polonia skulle ha en systerfärja – allt var redan förberett för byggandet av ett andra fartyg. Trots optimism och förmånliga finansiella villkor saknades dock medel för att underteckna ett ytterligare kontrakt.

– Det hade räckt om PŻM hade sagt: "Vi tar den". Tyvärr fanns det inte pengar för det, berättade Franciszek Makarewicz.

Hantverk av hög kvalitet från Skandinavien

Slutligen beslutades det att bygga den nya färjan vid det norska varvet Langsten Group (Langsten Slip & Båtbyggeri AS) i Tomrefjord. Skälen till detta val var den höga kvaliteten, de gynnsamma finansiella villkoren och den snabba byggtiden.

– Byggandet tog drygt ett år, vilket då var en anmärkningsvärd prestation, påpekar Jerzy Orzechowski, chefsingenjör som var involverad i projektet.

Perfektion in i minsta detalj

Det lades särskild vikt vid säkerheten i projektet. Redan från slutet av 1993 pågick konsultationer och specifikationsarbete, där bland andra Jerzy Orzechowski (chef för övervakningen) deltog tillsammans med andra experter från rederiet, såsom Wojciech Gruszczyński (superintendent för elektronik och automation) och Roman Oziewicz (specialist på skrov- och däcksystem).

– Polonia var det största fartyg som byggts där, och samtidigt kännetecknades varje komponent och enhet av hög skandinavisk kvalitet, berättar Andrzej Duchnik, som anslöt till byggteamet i januari 1995.

Byggnation, interiör och utrustning

Varvet Langsten Group genomförde arbetet på skrovet och överbyggnaden på olika platser, och alla delar av Polonia monterades och utrustades med högsta precision. Processen startade den 25 maj 1994. Sjöproven avslutades den 5 maj 1995, och redan under andra halvan av samma månad överlämnades färjan till rederiet – företaget Polonia Line (ett gemensamt initiativ av Żegluga Polska S.A. och ESL).

Interiören i Polonia designades av det välrenommerade norska företaget Arne Johanson. Endast material av premiumkvalitet användes, och ingenjörer utrustade färjan med moderna system för stabilitetskontroll, högtrycksbrandsläckningssystem och innovativa evakueringslösningar. Man glömde inte heller passagerarnas komfort – Polonia var den första polska färjan med magnetlås i hytterna.

– Idag är det standard på hotell, men för 30 år sedan var passagerarna tvungna att vänja sig vid denna "nyckel", noterar Andrzej Duchnik.

Dopceremoni och jungfruresa

Dopceremonin för Polonia ägde rum den 27 maj 1995 på Langsten-varvet. Gudmodern var Ewa Kowalczyk, dåvarande chef för sjöfartsdepartementet vid transport- och sjöfartsministeriet.

– Min röst darrade när jag uttalade dopformeln: "Segla över haven, bär namnet av norska varvsarbetare och polska sjömän med stolthet. Jag ger dig namnet Polonia." Min hand darrade när jag skulle kasta champagneflaskan mot den obefläckat vita skrovsidan. Jag tänkte mer på att inte skada skrovet än på att flaskan skulle gå sönder direkt. Många invånare deltog i dopceremonin. Det var en högtid för hela regionen. Jag var stolt över att färjan bar ett så vackert namn och att den i sin klass var den största färjan i världen. Det var redan då vad den internationella sjöfartspressen skrev om den, minns hon.

Tre dagar senare, den 30 maj, hissades flaggan vid en officiell ceremoni, och strax före midnatt avgick fartyget på sin jungfruresa till Ystad under befäl av kapten Marian Weber. Ombord fanns en stor grupp journalister.

Passagerarnas intryck

Den nya färjan imponerade på passagerarna med sin rymd, funktionalitet och färgsättning i blå nyanser. De redan nämnda magnetkorten istället för nycklar till hytterna väckte stort intresse, och de rika växtdekorationerna samt de kulinariska delikatesserna (serverade av köksmästaren Marek Bormański) förstärkte färjans lyxiga karaktär.

Polonia kunde ta ombord 912 passagerare och 82 besättningsmedlemmar, och dess omfattande hotell- och rekreationsdäck inkluderade restauranger, barer, ett diskotek, ett kasino, en biosalong och ett konferenscenter.

Ett milstolpe i Unity Lines historia

Polonia visade sig snabbt vara en riktig pärla på Östersjön och fick erkännande både från passagerare och branschfolk inom sjöfarten. I kommande artiklar kommer vi att berätta mer om Unity Lines flotta och de ambitiösa planerna för färjetrafikens utveckling.

Stanna kvar hos oss – vi har fortfarande många sjöfartshistorier att dela med oss av!